Idag var en ovanlig dag, från början till slut. Det var planerat en lagkväll med mina underbara volleybollflickor och sagt och gjort träffades vi igårkväll och korkade upp vinet. Jättetrevligt och hur kul som helst! :D men! Helt plötsligt slog det bara till, marken gungade och tungan knöt sig och jag började må så fruktansvärt illa. Det var länge sedan jag drack på det sättet men jag tror att det tog på dethär sättet pågrund av kosten. I cirka två veckor har jag siktat mot noll kolhydrater, enligt Skaldeman. Håller väääldigt lite vatten i kroppen och självklart så suger kroppen åt sig alkoholen och procenten blir högre. Slutade med en riktigt tyst taxitur hem klockan 2 inatt och en helnatt i festklänningen, dock under täcket. När jag efter cirkus sex timmars usel sömn vaknade till så pass så att jag insåg var jag var tog jag fram mobilen. Vänta... det är söndag, underbart vackert väder och det första jag tänker på är vad som är nytt på instagram, Facebook och vilka nya blogginlägg som hunnits skrivas. Det jag fullständigt överöses med är stumma rop efter uppmärksamhet, bekräftelseknarkare och en evig uppvisning av hur jävla bra liv alla har. Jag vet inte vad som gjorde det, men något var det. Det som händer inom mig när jag ser allt detta är svårt att beskriva. Jag blir stressad när jag ser att andra tränar när inte jag gör det, vill ju också! Jag får dåligt samvete när folk spenderar tid med masssssoooor med vänner, för jag känner att jag själv inte lägger tillräckligt med tid till det. För att inte prata om alla äckligt utsökta matbilder som bara gör mig konstant hungrig. Vad hållet jag på med!? Det är ju jag som lägger till dem där, och därmed sätter pressen på mig själv att leva upp till denhär standarden och för att passa in så måste man leta upp dedär stunderna i sin egna vardag och snabbt som tusan ta ett kort och filtrera det så att man kan visa hur jävla bra jag faktiskt också är. Nej. Jag orkar inte med alla måsten längre, det blev en upprensning bland instagram och bloggfolket. Så även om gårdagen slog till på ett så pass brutalt fel sätt så slog det mig ändå åt rätt håll på något sätt tror jag. :)